För första gången på nära håll stod vi som frusna mot varandra. Och mina händer rörde aldrig din hud, men jag vet att du kände. Som en elektrisk chock genom skelettet. Lätta fingrar genom tyget på de kläder du valde för nån annans skull. För sista gången på nära håll står vi som frusna mot varandra. Och våra händer möts affärsmässigt snabbt, som i förvåning. Över en elektrisk chock genom skelettet. Som slog sönder våra liv till ett fullständigt normalt. Tillstånd där allt är trasigt. Varje gång du möter min blick går en störning genom ljuset. Varje gång du möter min blick så vet jag vem jag är. Varje gång du möter min blick blir min värld en aning större. Varje gång du möter min blick hör jag ditt hjärta ge mig blod.


It's nice when someone remembers every little detail about you, not because you keep reminding them but because they actually pay attention.

En gårkväll som spenderades med den alldeles för snygga Lovisa kan resultera i ett litet lätt bakismående idag. Dessutom har jag ont i mina fingrar, tack vare hennes (jävla) skärp! Men ack så trevligt man kan ha med den där bruden, jag fick mig tillochmed en hemmagjord bandana...som ligger i soporna nu, sorry vännen!

Jag kastar stenar i mitt glashus, jag kastar pil i min kuvös. Och så odlar jag min rädsla, ja jag sår ständigt nya frön. Och i mitt växthus är jag säker, där växer avund klar och grön. Jag är livrädd för att leva, och jag är dödsrädd för att dö.

Drömmar, om dom betyder något.


In our family portrait, we look pretty happy. Let's play, pretend, act like it goes naturally.

Har fått gå igenom lite diverse gamla foton som mamma har i sina gömmor.
Jag är så sjukt skelögd på alla kort och Jan ser ut som en riktigt bus-unge...alltså som han alltid ser ut.

Idag är ingen vanlig dag, för det är Bjarnes födelsedag. Hurra, hurra, hurra!

Min storebror har äran att fylla år idag! Grattis! Men du kommer inte få nån snöslunga av mig iallafall, sorry.
Sen så fyller även Jocke-ponken år idag! Massa kusin-pussar till dig och grattis!

Drown your heroes in redwine.

Helgen har varit hysteriskt cool. Eller nä. Jag och modern har myst för fulla muggar som vanligt, letat efter glasögonbågar, och flätat klart Björns matta.
Sen, till vår förskräckelse, kom Jan och käkade lite lördagsmiddag med oss. Och gjorde både jag och mamma sugen på en sån där jävla platta.
Toppen på glassberget fick jag ha telefon-mys med min enda man, Janne!

Picture you're the queen of everything.

Nu är det äntligen vitt och fint hos Nina.
Och är inte alls avundsjuk på Julias hängselbyxor! (Dom är kanske mer attraktiva än min t-shirt med trycket: "Skamliga förslag mottages".)

Midnight call.

Intelligens-klubben i min närhet har gjort sig påmind, igen.
Kvinnan i soffan bredvid mig på lördagskvällen tittar på mig fundersamt och frågar: -Kom du ihåg om jag har kissat eller inte?
Tidigare under kvällen, på andra sidan telefon-luren, utbrister min karln: -Jo men det skallrar lite i huvudet då mina två hjärnceller krockar med varandra.
Det är tur att jag har så höga IQ-poäng kring mig att jag slipper tänka själv!

Jag gav dig mitt hjärta du gav mig din hand, tillsammans för alltid, vi knöt våra band. I tro och hopp, i nöd och lust. Vi lovar att älska, jag lovar dig, tös. För du är allt för mig, min kärlek jag vill ge till dig. När jag i dina ögon ser, ser jag kärleken som mot mig ler.

Har nu fått en kärleksförklaring, i form av en sång, från mitt hjärta i Luleå. Jag tror att vi bara blir mer och mer kära för varje dag som går.
PKKN!

Vi mot världen.

Du gör mig så glad, hjärtegullet mitt!

Som frisk har man tusen önskningar, som sjuk har man bara en.


Du blev min räddning, så obegripligt stort.

Efter ett angenämt besök av Lovisa och Jens kan detta vara det mest normala på hela kvällen.
Tack för ikväll, jag behövde få ha såhär kul som jag har med er.

Och gäst ikväll är Jesus, han har kickat heroin. Han läppjar på sitt glas och Ramlösa blir vin.

Mitt Kent-beroende har kommit tillbaka igen efter min sjukskrivning! Yäy!
 

Och i ett ögonblick då allt står still så får jag en chans att säga allt det jag aldrig sagt.

Min bästa vän sen jag var nyfödd var min far. Jag ville jämt och ständigt vara med honom och han ville jämt vara med mig. Det största sveket var inte att han drack och inte att han  stal, utan det största sveket har varit att han nu på de sista åren har avsagt sig rollen som min pappa.
Då jag fick diabetes kände jag att jag blev en stor belastning, tung som en tegelmur. Då jag kom och hälsade på honom i Piteå var jag bara i vägen och till besvär. Jag var ingen han kände glädjen av att få vara med, hans egna kött och blod ville han i stort sett bli av med. Därför har jag själen full av ärr.

Någon som har gjort denna sorg betydligt mycket enklare är en specifik person som har lättat upp mitt hjärta flera gånger om. Han finns alltid till, bara ett telefonsamtal bort och han hör av sig till mig då jag behöver det som mest. Jag tror att han är telepatisk!
Utan honom hade mitt liv varit betydligt mörkare, typ kanske kolsvart? Skit-trist tillochmed!
Han är som en pappa för mig, han får mig att må bra och skratta högt så grannrna funderar väl på om jag driver någon slags humor-klubb. Jag älskar dig Janne.
Och en bonus är väl att hans "älskarinna" (min fusk-moster) kommer med på köpet. Helt underbar duo jag alltid vill ha äran att känna.
Tack för att ni finns i min närhet!

Du var på nålar när du kom.

Idag blev jag alldeles varm i lill-hjärtat då jag fick se, svart på vitt, att Nina tycker om att jag är hos henne och hjälper till. Hon säger det nästan varje dag, men nu känns det ännu lite till.

Nothing more than feelings.

Helger som dessa är det skönt att ha en så fantastisk mamma som jag har. Utan henne hade jag brunnit upp inifrån. Hon har den lena handen och den mjuka rösten som behövs då pulsen ökar i mitt bröst och mitt synfält blir suddigt.
Jag är helt enkelt mammas flicka till hundra procent! (Kan man vara annat när man har världens bästa moder?)

Att synas utan att verka ser enkelt ut på håll.

Detta år började uselt, därför kan nu mina nära och kära vara förberedda på att lite minnesluckor kan infinna sig, under mitt hårfäste.
Men jag har bestämt att under detta år ska mycket hända, iallafall trava närmare ett jobb och längre bort från sjukskrivning! Just de!
Och man blir extremt hjälpt med bara små ord i enkla sms; "Puss och kram, sug min banan." (Vad kan jag säga, jag gillar dig lite för mycket, min snoppis.)

Rockaway the days.

Jag älskar alltid att få post, om vi bortser från räkningarna alltså.

Anything is enough.

Det är inte bra att ta en genväg då man ska gå hem från praktiken.

New Years Eve.

Då va hä ett nytt år ännu en gång. Och jag höll på att skita ner mig då alla raketer satte igång. Dock gjorde nyårspussen från Mats susen!

RSS 2.0