MrDoris

Hej hopp i galopp!
Nu är jag tillbaka i Skellefteå-svängarna så nu får ni se upp! Den förvirrade rödtotten is back in town!
Bilder och sånt kommer upp senare för nu ska jag sova!

Paniken växer sig stark. Jag har nu packat klart och ska snart måla mina ack så vackra tånaglar. Sedan är jag fit for fight!
Flygrädslan är värre än någonsin, jag har trots allt inte flugit utomlands på tio år. Kanske kan bero på det?
Sen kommer jag sakna mina bröder sjukt mycket, och min hela släkt och mina fantastiska vänner...och Janita. Och då intalar jag mig själv att det är ju faktiskt bara en vecka vi ska vara borta, men separationsångesten är väldans stor ändå. Jag tycker alldeles för mycket om Svea Rike.
Men nu ska jag ta tag i mina tånaglar.
Vi ses om en vecka!
Hejs!

Jag har nu haft ett allvarligt snack med min chef Stellan. Jag har bett honom att vara referens på mitt cv. Mitt hjärtade galopperade då jag la fram frågan och han tyckte jag var löjlig som var så nervös. Till min glädje kunde han självfallet vara referens, dessutom kunde han ta på sig ansvaret om jag inte fick ett nytt jobb. Inte dåligt pinkat det inte!
Annars så pågår planeringen inför utomlandsresan för fullt. Mamma har tillochmed packat ner värmeljus, ett för varje kväll. Plus lite diskmedel, OM det nu skulle behövas. Jag fick bromsa henne lite då hon ville ta med sig en diskborste... Som sagt är hon en planeringsmänniska.
Och jag drar igång planeringen genom att börja med att raka bort stjärthåret! (Näää.)

Idag har jag storstädat hela lägenheten här hos mamma, så nu förtjänar jag en glass.
Man behöver dock inte göra mycket för att förtjäna en glass.
Så egentligen skulle jag få kunna ta en dubbel glass för allt jobb jag gjort idag?
Jag älskar glass.

Jag säger då bara det, förtält är inte min starkaste sida.
Sofi var sur som en citron och lite till idag då förtältet skulle ner och husvagnen göras klar för vintern. Men nu är den fit for storage!

Gårkvällen kan man då kanske kalla litegranna som Stug-sista, en liten stug-sista. För det blev ju den sista kvällen vi satt i förtältet och åt middag/pratade snusk. (En viss herr Mats pratade snusk på tyska, vilket inte kunde tolkas av vi andra, men snusk visste vi att det var!)

Då man kommer hem en sen kväll och möts av detta i mammas trappuppgång kan man inte bli annat än överlycklig.

Och då man senare böjer sig ner för att sko av sig sina KNYT-skor möts man av detta:

Ett par skor UTAN knytning! Suprise!
Får dock inte gå med dem genom en metalldetektor på flygplatsen, Janne har nämligen lagat dem med tre...skruvar... Vackert! Mammas nya måg är helt klart händig.

För några dagar sen fick jag äran att umgås med dessa två damer.

Vi har inte setts på hela sommaren, vilket är en stor skam med tanke på hur otroligt roligt vi har då vi träffas.
Jag fick tillochmed gosa med Greger och det, mina vänner, är inte alla som får göra det!

Idag har jag ont i mina skrattmuskler. Min fina kusin-vitamin från Malå var nämligen här i stora staden Skellefteå och jag fick äran att vara hennes dejt för dagen. Det är nämligen denna dam som gör sig skyldig över träningsvärken som gör sig påmind då mitt leende växer fram i ansiktet. Och en lunchdejt med min bästaste vän Anna gör inte saken bättre. Jag skrattade tills jag storknade! Det är underbart att ha så fina vänner i sin närhet.
Och kvällen kommer att gå i samma spår. Jag behöver bara skriva detta: Slidan och Korvis. Hur ska detta sluta?

Nu när jag är hemma i stan och inte kan tjuva andras skor utan knytning får jag bita i det sura äpplet och gå barfota!

Hur känns det nu Janne? Va? Va? Va?!

Luleåvisiten kommer gå till historien. Jag vet inte att jag skrattat så mycket förut, och det vill alltså säga mycket. Jag har trots allt den mytomspunne Mats i min släkt.
Vi har med andra ord hälsat på min fuskmoster Anita och hennes Janne. Under tiden vi har hälsat på dem har vi hunnit med mycket. Tillexempel detta: ätit mycket god mat, gått på staden-a.k.a MONKI, jag och Janne vann över mamma och Anita i Wii med kraftigt stor marginal, tagit en kvällspromenad ner till hamnen och tittat på den vackra solnedgången, gått runt i deras otroligt fina trädgård och luktat på blommorna (inte som tjuren Ferdinand), jag och Janne har bråkat om hans skor (skorna som jag ansåg som mina), och vi har haft otroligt mysigt och trevligt. Jag längtar redan tillbaka till dessa varmhjärtade människor.
Tack för två minnesvärda dagar!






Ignorera bara att mamma blundar på sista bilden och att jag inte har hunnit redigera. Men detta får duga för denna gång.
Denna trio står under Hjältar i min bok.

I fredags fick jag äran att få sitta öga mot öga med denna brutta:

Och vi hade det mycket mysigt, enligt min åsikt.
JAG TYCKER OM DIG LISSE.
Sådetså.

Elisabeth Mayer-Thomassen; här har du en liten hög med bilder som du knäppte dagen vi tog en sightseeingtur.










En mycket fin dag med andra ord!

Jag hoppas på att snart få träffa denna pingla igen.

Jag har fått klagomål och åter klagomål på att jag inte bedriver denna blogg som önskat. Och HUR jag ska bedriva bloggen förtäljer inte historien, men ändring ska det bli. Jag lovar. Håll ut mina tappra få läsare. Här ska det bli förändring!
Förövrigt är Mustasch i Luleå i helgen och de har varit här på Skellefteå festivalen också. Jag gråter blod för att jag missar dem.