Twenty years it's breaking you down, now that you understand there's no one around. Take a breath, just take a seat, you're falling apart and tearing at the seams. Heaven forbid you end up alone, you don't know why.

Holmträsk är min fristad, där finns inget ont så långt ögat kan nå. Tryggt, vackert och fyllt av värme. Nästa sommar får ingen, från mitt tidigare liv, luras dit av någon utomstående människa med sådana "hemska" ryggproblem. Mina käkar pulserar av ilska då jag tänker den tanken. Så tack denna officiella bikt, nu när det är nerklottrat känns hjärtat lättare. Win!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0