Tryggare kan ingen vara.

Spenderat en del av dagen i kyrkan, hör och häpna! Jag får faktiskt vistas i kyrkan, dock med förbunden mun. Jag har en tendens att svära vid högst olämpliga tillfällen. Och vi sjöng så fruktansvärt vackert, tur jag satt bredvid min moder, då kan man inte utskilja vem av oss som sjunger mer falskt än den andre.
Rasmus var den sötaste på stället, vilket han kommer att vara de närmsta åren har jag en känsla av. Peter ocg Annette kommer bli helt suveräna föräldrar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0