I figured out why some days feels like ages, I figured out why some rooms feel like cages. You left us with no number we could call, you left us with no sense of hope at all. I won’t mind a little bit of decieving if it got me back into some believing. Something gets to come when something gives, something gets to die when something lives.
Efter noga övervägande och dividerande hit och dit har jag nu kommit fram till ett beslut. Jag fortsätter driva denna värdelösa blogg framåt. Mest tack vare ett självmordshot och diverse sura miner. Dessa i-landsproblem...
Kommentarer
Trackback