No retreat.

Paniken växer sig stark. Jag har nu packat klart och ska snart måla mina ack så vackra tånaglar. Sedan är jag fit for fight!
Flygrädslan är värre än någonsin, jag har trots allt inte flugit utomlands på tio år. Kanske kan bero på det?
Sen kommer jag sakna mina bröder sjukt mycket, och min hela släkt och mina fantastiska vänner...och Janita. Och då intalar jag mig själv att det är ju faktiskt bara en vecka vi ska vara borta, men separationsångesten är väldans stor ändå. Jag tycker alldeles för mycket om Svea Rike.
Men nu ska jag ta tag i mina tånaglar.
Vi ses om en vecka!
Hejs!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0