So sad, so afraid, so frantic.
Dagens fundering: Min natthumor equal social kompetens?
Dagens beroende: Typ sängen, omgående.
Natthelgen har passerat med stormsteg. Och det har jag att tacka min sjuklighet. Jag hade aldrig pallat med en sådan fruktansvärd löne-fredag och sedan fortsätta knega på under lördagsnatten, jag var tillochmed trött efter vår mini-middagsrusning. Men nu är jag less, så det är skönt att få pusta ut och känna ledighetens ljuva dofter. Dagen ska spenderas med min bästaste vän, men vilka planer vi har har nog ingen av oss någon koll på. (Blev det där just en lättekonstig mening?)
Åter till lördagsnatten. Mina kära arbetskamrater kommer instormandes. Först och främst en viss dam, hon kommer och spiller all dryck runt omkring sig. Må så vara. Det är bara att dra på sig sitt jätte-smajl och säga åt fanskapet att dra därifrån, med kärlek bakom vill säga. (Jag är inte så jätte-elak med mina vänner, bara ibland.) Senare bryter helvetet lös. Elin, HannaP, Lisse. Vad kan jag säga, det blev katastrof. Den ena skriker att hon vill ha en pusspuss-meny. Den andra har en utförlig utläggning om vad jag attraheras av i det motsatta könet. Och då, helt plötsligt, ropar hon som skulle ha en pusspuss-meny att hon förstår inte varför jag och hon inte har gift oss, vi som har så roligt tillsammans! Och den tredje bestämde att vi skulle ses till veckan, eftersom vi kommer jobba tillsammans? Toppen på det slänger de in de besvärligaste beställningarna jag fått under hela kvällen. Det är bra jobbat må jag säga. De kanske förtjänar ett grattis tillochmed, ja what the hell, grattis på er onyktra ungdomar! Men trots allt detta gjorde de min kväll. Så roligt som jag hade då hade jag inte haft på hela kvällen. De var som en böld på mitt missfoster...eller nått? Så jag antar att jag måste slänga in ett tack dessutom. Tack för att ni lade guldkant på min lördagsnatt.
Nu ska jag, Soffe, gå och dra några kusar. Jag måste ju förmodligen orka med svinet imorgon. Hon är ju så jobbig den där Lill-Hanna. Fast det tar jag tillbaka, det var ju en lögn.
Tjing!
Dagens beroende: Typ sängen, omgående.
Natthelgen har passerat med stormsteg. Och det har jag att tacka min sjuklighet. Jag hade aldrig pallat med en sådan fruktansvärd löne-fredag och sedan fortsätta knega på under lördagsnatten, jag var tillochmed trött efter vår mini-middagsrusning. Men nu är jag less, så det är skönt att få pusta ut och känna ledighetens ljuva dofter. Dagen ska spenderas med min bästaste vän, men vilka planer vi har har nog ingen av oss någon koll på. (Blev det där just en lättekonstig mening?)
Åter till lördagsnatten. Mina kära arbetskamrater kommer instormandes. Först och främst en viss dam, hon kommer och spiller all dryck runt omkring sig. Må så vara. Det är bara att dra på sig sitt jätte-smajl och säga åt fanskapet att dra därifrån, med kärlek bakom vill säga. (Jag är inte så jätte-elak med mina vänner, bara ibland.) Senare bryter helvetet lös. Elin, HannaP, Lisse. Vad kan jag säga, det blev katastrof. Den ena skriker att hon vill ha en pusspuss-meny. Den andra har en utförlig utläggning om vad jag attraheras av i det motsatta könet. Och då, helt plötsligt, ropar hon som skulle ha en pusspuss-meny att hon förstår inte varför jag och hon inte har gift oss, vi som har så roligt tillsammans! Och den tredje bestämde att vi skulle ses till veckan, eftersom vi kommer jobba tillsammans? Toppen på det slänger de in de besvärligaste beställningarna jag fått under hela kvällen. Det är bra jobbat må jag säga. De kanske förtjänar ett grattis tillochmed, ja what the hell, grattis på er onyktra ungdomar! Men trots allt detta gjorde de min kväll. Så roligt som jag hade då hade jag inte haft på hela kvällen. De var som en böld på mitt missfoster...eller nått? Så jag antar att jag måste slänga in ett tack dessutom. Tack för att ni lade guldkant på min lördagsnatt.
Nu ska jag, Soffe, gå och dra några kusar. Jag måste ju förmodligen orka med svinet imorgon. Hon är ju så jobbig den där Lill-Hanna. Fast det tar jag tillbaka, det var ju en lögn.
Tjing!
Kommentarer
Trackback
