Tatuering!
Dagens fundering: Sluta plåga mig satans förbannade gubb-jävel!
Dagens beroende: Tålamod.
Nu är jag äntligen hemkommen från en lång dag i Luleå.
Med nervösa steg började vi dra oss mot studion och när vi kom fram fick vi veta att vi inte hade någon tid där.
Jag fick panik.
Dock var det ett gäng nötter som döpt två studior till samma namn just för att gänget delat på sig.
Frustrerande och förvirrande.
Väl inne på den rätta studion fick vi sitta väntandes i typ två timmar.
Mer kul kanske man har haft.
Då fick jag veta att min tatuering inte alls gick att göra.
Vilket bakslag.
Men vi satt och knåpade på olika förslag och efter ett tag kunde vi enas om det bästa förslaget.
Texten uppe vid nacken och vingarna längre ner på ryggraden.
Väl i stolen var nerverna i uppror, jag skakade som ett asplöv men karln (Micke) var väldigt vänlig och lugnade snabbt ner oss nervösa.
Nålen började gå och jag plågades.
Jag trodde jag skulle plågas ihjäl, but I made it.
Dock meanwhile han satt och nålade och bläckade växte det största hatet jag någonsin känt för en annan människa, han kunde inte sluta plåga mig.
Och han knölade på samma ställe för en väldigt lång tid och då höll lilla Sofi försöka sig på en käftsmäll, men istället svarade jag snällt på hans fråga och sa att allt gick jättebra och att han gärna kunde fortsätta.
Dumbass!
Efter en timme var jag klar och då var det Lisses tur.
Hon var förövrigt ett badass istället för ett dumbass, hon satt där orörlig och rörde inte en min.
Jag hatade även henne för ett kort ögonblick, men jag tycker om henne för mycket för att hatet skulle vara i mer än några sekunder.
Jag tror jag mest var upprörd och lite skakig blandat med lite matbrist.
Självfallet var vi omrgingade av charmiga karlar med massvis av bläck-konstverk, det gjorde inte saken sämre må jag säga.
Dagen har iallafall varit riktigt nice, ett stort äventyr för två små flickor.
Nu längtar vi bara tills allt är läkt, vilket är om typ en månad, can't wait!
Tack för idag!
Tidig kväll ikväll, ja tack.
Mumsigt kvällsfika, ett plus i kanten.
Tjing!
Dagens beroende: Tålamod.
Nu är jag äntligen hemkommen från en lång dag i Luleå.
Med nervösa steg började vi dra oss mot studion och när vi kom fram fick vi veta att vi inte hade någon tid där.
Jag fick panik.
Dock var det ett gäng nötter som döpt två studior till samma namn just för att gänget delat på sig.
Frustrerande och förvirrande.
Väl inne på den rätta studion fick vi sitta väntandes i typ två timmar.
Mer kul kanske man har haft.
Då fick jag veta att min tatuering inte alls gick att göra.
Vilket bakslag.
Men vi satt och knåpade på olika förslag och efter ett tag kunde vi enas om det bästa förslaget.
Texten uppe vid nacken och vingarna längre ner på ryggraden.
Väl i stolen var nerverna i uppror, jag skakade som ett asplöv men karln (Micke) var väldigt vänlig och lugnade snabbt ner oss nervösa.
Nålen började gå och jag plågades.
Jag trodde jag skulle plågas ihjäl, but I made it.
Dock meanwhile han satt och nålade och bläckade växte det största hatet jag någonsin känt för en annan människa, han kunde inte sluta plåga mig.
Och han knölade på samma ställe för en väldigt lång tid och då höll lilla Sofi försöka sig på en käftsmäll, men istället svarade jag snällt på hans fråga och sa att allt gick jättebra och att han gärna kunde fortsätta.
Dumbass!
Efter en timme var jag klar och då var det Lisses tur.
Hon var förövrigt ett badass istället för ett dumbass, hon satt där orörlig och rörde inte en min.
Jag hatade även henne för ett kort ögonblick, men jag tycker om henne för mycket för att hatet skulle vara i mer än några sekunder.
Jag tror jag mest var upprörd och lite skakig blandat med lite matbrist.
Självfallet var vi omrgingade av charmiga karlar med massvis av bläck-konstverk, det gjorde inte saken sämre må jag säga.
Dagen har iallafall varit riktigt nice, ett stort äventyr för två små flickor.
Nu längtar vi bara tills allt är läkt, vilket är om typ en månad, can't wait!
Tack för idag!
Tidig kväll ikväll, ja tack.
Mumsigt kvällsfika, ett plus i kanten.
Tjing!
Kommentarer
Trackback
